bloodynails

jag hatar mej själv.
jag hatar att jag hatar mej själv.
det enda jag hatar i världen är mej själv.
jag hatar inte ens dej, du som gjorde så att jag började hata mej själv.
jag vet inte ens om jag kan skylla på dej, eller om det känns bättre eller sämre av att skylla på någon.
jag tror du var droppen som gjorde att allt brast, igen.
ironiskt att det skulle bli du som gjorde sönder mej när det var du som lagade mej.
det var som om du hittade nåt trasigt, och lagade det,
bara för att sedan förstöra det igen.
sadist.
jag vet att du också hatar mej. du sa det.
ironiskt att jag började skriva om dej nu. jag har inte gjort det förr och det var inte meningen att börja nu.
men jag kanske inte har orkat det innan. det kanske är lättare nu.
jag kanske börjar glömma dej.
jag hatar att jag inte har gjort det än.

hm, det funkar. du rann ut genom fingertopparna. lite i alla fall.