bloodynails

jag orkar inte. varför bryr jag mej ens om att skriva ner det här. jag orkar inte. jag orkar inte mer. jag känner mej halvt inne i en psykos varje gång jag är ensam. och annars.. bara som.. att jag har tappat bort mina känslor, mina tankar, som att jag glömt dom.. jag kan inte tänka när nån hör.
jag orkar inte mer. jag orkar inte. jag vill inte bry mej längre. jag vet inte vad det är som gör att jag fortfarande lever.
jag tappar ord.. G gör det med. vi tappar ord och glömmer saker.
"man är så uppäten inuti så inget funkar" sa hon och pekade på sitt hjärta och sen sitt huvud.
jag förstod precis den känslan.
vi förstår.
haha hon sa att om jag ser att det brinner så är det hon som har eldat upp vpm.

mitt bröst gör ont. det känns som att mitt hjärta blöder. bokstavligt. fysiskt.
psykiskt också..

mina tankar upprepar sej.. 
jag önskar att jag aldrig hade fötts
jag 
mår
dåligt
jag mår sämre än dåligt
jag säger alltid att jag är okej men det är inte sant.
att jag är okej betyder bara att jag precis kan fungera.
jag orkar inte mer.
till och med döden känns overklig.

"Personer med borderlinestörning kan vara kvicka och roliga. En del av dem har en ovanlig känslighet för nyanser i relationer med andra och har förmåga till insikt och empati. De har mycket svårt för att stå ut med ensamhet. Deras liv kan vara kaotiskt med förlust av arbeten, avbrutna utbildningar, brutna förlovningar och sjukhusvistelser. Många har varit med om psykisk och fysisk misshandel eller blivit sexuellt utnyttjade under barndomen."

ahja..
är det konstigt att man avbryter utbildningar eller när man mår så dåligt att skolan inte ens finns i ens tankar? det verkar finnas i alla andras tankar.. som om det är världens viktigaste sak att gå till skolan. nej jag tänker fortfarande inte gå till skolan på ett tag än. ursäkta mej för att jag prioriterar min hälsa.
nej jag klarar inte att skaffa jobb just nu heller.
"vad gör du nu då? vad har du framtidsplanerat framöver?"
"inte ett jävla skit"
"ja josefin ska ju på jobbintervju i sthlm på tisdag"
"nämen vilket roligt sammanträffande! det är ju då jag planerar att ta mitt jävla misslyckade liv"


jaja det va inte ens det jag tänkte skriva om.. jag tänkte inte skriva om nånting egentligen för mitt huvud blir tomt när jag tänker på vad jag vill skriva.
jo jag tänkte la berätta att jag pratat massa med G och R (+haft GHturnering med R och hans kompis Ville. första gången jag träffade dom dessutom haha. det första jag gjorde va o vinna också..bör tilläggas.) iaf så bestämdes det att jag skulle ringa till vpm här i stan och få komma och prata med en kurator först för det hade hjälpt R väldigt mkt så jaja sen erbjöd jag mej att komma och hjälpa G med tvättstugan nåra dar senare och så när den dan kom så skulle hon till kyrkogården ist så vi sa att jag skulle komma nästa dag ist men då blev det så jobbigt att hon la in sej på sjukhuset en natt så det blev inte ändå. sen minns jag inte hur många dar det gick innan jag åkte dit. hon skulle iaf ha tvättstugan så hjälpte jag henne med det och hon va stöd när jag ringde vpm. såhär gick det samtalet ungefär(kommer inte ihåg exakt allt men kommer ihåg orden som stack ut liksom)
:

-blablablabla jag skulle vilja ha en kurator tack.
-varför?
-för att ha en hjälp in i vpm igen och prata med nån osv.
-vad är ditt problem då?
-ah depression t.ex..
-vem har satt den diagnosen?
-en psykolog på äs. kommer inte ihåg va hon hette..
-...vad vill du att vi ska hjälpa dej med då?
-.........eh ah depressionen t.ex?
-du är avslutad.
..va?
-du avslutade din behandling här.
-ja men det va ju inte för att jag blev frisk det va ju för att det inte hjälpte mej.
-..du slutade gå hit pga omotivation. så nu är du avslutad. det här är en specialistmottagning du kan inte bara ringa hit.
-...eh okej..? va innebär det? jag ringde ju hit för inte så längesen.
-dom har en kurator på vårdcentralen.
-okej..
-vänd dej dit.
-..okej det ska jag göra. tack så mycket.
(jävla idiotpsykkärring.. men det sa jag ju inte högt, in fact så va jag jävligt artig)


ah sen ringde jag kuratorn på vårdcentralen då och blev omkopplad till en tjej som sa att kuratorn hade slutat för dagen och va ledig nästa dag så ring på torsdag mellan 11 och 16. tack..
sen gick det nåra dar.. eller en vecka drygt. 
så när jag ringde igen; röstbrevlåda full blablabla.
jag tänkte att jag skulle ta med mitt skrivblock med dit förresten eftersom det är så sjukt jobbigt att beskriva hur jag mår och sånt när dom frågar ut en. däri skriver jag ibland sånt som jag skriver här.

ska ringa idag igen kanske. om jag inte sover.
jag vill inte lägga in mej på akuten
dom bältar fast en, drar av en kläderna och tvångsmedicinerar en. speciellt om man är en jobbig patient, dvs borderline.
annars har jag ju funderat på det såklart.
jag är hos mina föräldrar. min pappa går runt och nynnar. jag hatar det.

~~

jag kan inte känna dom varma känslor jag har för något eller någon.
jag har inget att ge.
och om någon uttrycker varma känslor för mej så kan jag inte ta in det.
jag kollade på nån skräckfilm häromdan och mamma frågade hur jag kunde kolla på sånt utan att bli berörd liksom. och så sa hon på skämt att jag är avtrubbad.
..om hon bara visste hur rätt hon har. det är ju inte därför jag gillar skräckfilmer eller nåt men jag är avtrubbad. jag tror inte hon fattar det, jag tror inte hon begriper eller förstår hur jag mår. i bilen med henne sen så frågade hon "mår du inte bra eller?" liksom som en vanlig fråga för jag såg väl lite bedrövlig ut kanske. och jag bara svarade "nej.."
"va är det då?"
jag orkade inte svara på det. jag orkade inte försöka förklara för henne.
typ i våras när jag berättade för henne att jag kanske hade borderline så fick jag som svar; "dom trodde att anna hade borderline men det hade hon inte."
sen va det inget mer med det. vi har inte pratat om det sen dess.
resten av hennes sida av släkten sen..
när min kusin förlovade sej med anna, anorektiker med sår över armarna, självmordbenägen, trasig. sjuk.
fan vilket liv det blev. dom va så sjukt vidriga så jag mår illa av att tänka på det. min kusin va ju värd något mycket bättre! bakom hennes rygg hatade dom henne. för hennes sjukdom.
min kusin älskade henne. för den hon var.
dom kunde inte fatta varför han stannade hos henne, hon va ju absolut inte värd fina, snälla, friska U.
efter ett desperat självmordsförsök berättade min andra kusin för henne att han visste "vad hon höll på med" och han hade minsann berättat för sina barn med "vad hon höll på med!"
shit alltså.. jag vill slå till honom i ansiktet med spisen hon la händerna på.
ahja nu är dom iaf gifta har barn och hon är frisk. och jag förstår att dom flyttade så långt bort dom kunde.
det har gått och går rykten om mej med.. man kan inte berätta nåt för någon. man tappar förtroendet snabbt, för alla.

annars är det en jättetrevlig släkt..

stor som as med..


~~


dom senaste dagarna.. har min bror fyllt 13. och..sen minns jag inte mer. jag skulle vart glad för han, om jag kunde.


hörnet på fästningsmuren där jag brukar sitta. haha, när jag va där med min brorsa så satt han bakom mej och vägrade släppa min tröja men det va kul.. vi såg en chillgubbe

jag ljuger.
men det är bara för att jag inte vet vem jag är. hur ska jag kunna säga sanningen när jag inte vet vad sanningen är? och hur ska jag förklara för någon att jag inte vet "självklara saker"? så jag ljuger. hittar på.

har jag hittat på mej själv? har jag? och betyder det att jag inte existerar? gör det?
bra.


fast jag tror ändå att jag är mej själv. det är jag nog.

det är alltid början som är svårast..

jag vill...

jag vill sova.. jag vill ta 10000 sömntabletter och bara sova lite.. bara en stund.. bara göra nåt.. inget allvarligt, bara nåt. så att nåt händer. eller så.. jag vet inte.

när jag blir ledsen blir jag ofta arg istället..

och sårar folk.

åh, jag vet inte.. jag kan liksom inte.. tänka.

och jag vill bara sova, försvinna. det skulle va som att bli fri liksom.. det är en så skön, trygg tanke att bara...dö.

jag är så trött.. jag har en ge-upp-period.. igen.. allvarligt. jag orkar inte mer. insåg just att jag har tillräckligt med ketoprofen tillgängligt dessutom.. fast jag tänker inte göra nåt.

allt skiter sej. och jag tycker jag har gått på alldeles för många begravningar det senaste också..
och jag orkar inte kämpa ensam, det är det jag gör, hela tiden får jag kämpa ensam för ingen hjälper mej. jag förlorar alla vänner jag har, det är ju inte meningen att isolera sej. det blir bara så. och det har vart så väldigt länge.. även dom som vet att jag är sjuk har inte tid med mej. om det hade vart någon annan sjukdom, någon fysisk sjukdom, undrar om dom hade brytt sej då. för det är ju ingen som har någon förståelse för psykiska sjukdomar. det är ingen utom dom som går eller gått igenom samma sak som vet. det är så sjukt hur lite kunskap folk har om det här. jag antar att ingen hör av sej eftersom jag inte är speciellt social och isolerar mej, men om dom hade förstått, att det beror på min sjukdom, hade dom hört av sej i så fall?


en person sa att jag blivit "dålig" och tråkig, förut var jag tydligen gullig, omtänksam, och fanns där.

det gjorde ont för jag orkar inte finnas där hela tiden utan att nån finns här för mej, det gör jag faktiskt inte.


min hjärna är sönder.. jag kan inte ens formulera mej normalt.
jag är så trött.
inte som att jag behöver sova trött. bara psykiskt trött.
allt känns hopplöst.
jag känns värdelös.

jag vill ju kunna klara mej själv men det verkar inte gå. jag känner mej oberoende och beroende av andra på samma gång. men dom där andra är inte så många som behövs.. det finns väl en anledning till att man ska ha många kontakter i dbtbehandling. jag har inte det men väntar på utredningblablabla. typ. får la se.. ska försöka få det i falkenberg..
ahjuste det är linas<3 och liams födelsedag.

mittlivärvärdefulltmittlivärvärdefulltmittlivärvärdefullt
mittlivärvärdefulltmittlivärvärdefulltmittlivärvärdefullt

jag har för mycket ångest för att göra något, kan inte ens gå till frisören.

jag klarar inte nåt.. och jag orkar inte låtsas längre..

det ligger socker på mitt golv.. jag vet inte hur länge det har legat där men det börjar bli utspritt.. först va det liksom bara under bordet så det gjorde ju inget..men jag borde kanske damsuga upp det..

och jag vet inte vad jag vill med håret än alltså funderar på att kanske klippa luggen rak igen och längre på sidorna så.. eller nåt..

queen-how can i go on<33
texten alltså<3

puss

idag såg jag en bil med bpd på regskylten..

...
jag känner mej så sjukt ledset misslyckad när jag pratar med vissa.. jag suger. och jag är så dålig på det här med.

idag har jag och min mor sett avatar. den var faktiskt asbra. och 3D är ju nice.. vi fick inte platser jämte varann fast vi fick liksom på samma ställe fast varsin rad. så jag fick sitta jämte en emofjortishybrid.. men filmen va ju nice så det gjorde inget. plus att mor bjöd.
ochochoch det är skitmkt snö ute!!! :> jag har gjort snöängel och snöfort :3 höhöh


~~~~

hmm ehm ao.. jag kommer aldrig ihåg vad jag skulle skriva. cp. men mm. jag har ett ord för autoförsvinnandet jag gör ibland.. jag fick det inte av nån psykolog såklart jag fick diagnostisera mej själv. dissociation heter det.
det är ett symptom på borderline.. vilket jag inte riktigt köper att jag har. fast att vissa saker tyder på det..
okej;

"De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer: Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom."
   
   1. ingen aning.. gör jag det? jag tror inte det fast alternativet till det, som inte står här, det kan jag säga att jag gör. det är att man släpper relationen och kontakten helt innan man blir sårad liksom. innan det händer, så att det inte händer.. verkligt eller fantiserat..aja
   2. nja jag venne. vissa kanske. ibland
   3. ah jo..
   4. eh jag är inte så impulsiv tycker jag. vissa saker kanske. åh ett symptom är att man inte kan se sånt själv.. och om man nånsin varit på ett annat sätt. ..fuck-.-
   5. äsch
   6. mm kanske det kanske..det vet man inte själv..
   7. kanske.
   8. kan la hända. jag är iaf inte våldsam? vad betyder inadekvat nu..?
   9. mhm.
   
   sen andra symptom som att man oroar sej för sin fysiska hälsa och att man har svårt att komma överens med psykologer för att man vill idealisera dom men sen får man ångest och reagerar med dissociation och sen flyr man. och att man är livrädd för nära relationer men samtidigt är det precis vad man vill ha. ångest igen.. och jag vill inte ens tänka på allt det där. jag vill inte ha ångest. jag vill ha lugnande. och jag får inga svar och jag vet inte vad jag ska göra och jag orkar inte mer. det försvinner inte. det tar aldrig slut. och ingen hjälper. men aja, ingen bryr sej heller. nu är jag trött och tänker lägga mej. så gonatt. <3

jag är vaken :)) men sömnig.. men jag har druckit kaffe nu och ska gå och duscha.. men jag tänker gå och lägga mej typ vid 18.. om jag orkar vara vaken så länge.. :P

och alltså jag måste bara berätta det här..! asså min mamma har typ en bild på mej från rhodos i sin dator och vi satt och kollade på dom bilderna nån gång förra veckan typ.. och så sa jag att den bilden va rätt fin och sen kallade hon mej het..!!! x_X haha jag drack vatten samtidigt och satte i halsen när hon sa det.. for real alltså. ...omg.. aja HAHA ><

träffade a. jag försökte hela tiden berätta men lyckades inte få ut orden ur käften. jag var påväg.. hjärtat började bulta men.. jag, kunde.. inte. vi låg i soffan och det var tyst och jag tänkte att här är sista chansen innan hon åker igen. men nej, det tog stopp. jag vågar inte. jag kan inte. jag kan se hennes min framför mej. hon kommer titta undrande och konstigt motvilligt på mej sen kommer hon sucka och börja, frågande, "jaha...?" och hon kommer vilja veta men hon kommer tycka det är jobbigt men jag hoppas att hon kommer förstå och inte bli illa till mods. och jag hoppas att jag kan säga det normalt, som om det inte är så farligt, och inte nervöst och verka rädd för reaktionen vilket jag är.

varför kan jag inte ens lita på att få stöd från mina vänner. vad är det för fel på mej som gör att jag inte kan ha en nära relation med nån utan att bli hatad och bortstött. vad har jag gjort. vad är det för fel på mej??


"men åh va fruktansvärt jobbigt!!! jag vill inte ha det här för nära!!! det är för mycket!! sorry men du är inte värd det..
hej då."



-LM
pusshej.

åwe hela den här veckan har vart så stressig och galen och blä jag har sömnbrist.
och jag är helt flum och cp <3
och innerst inne hatar jag vad jag gör mot dej men jag orkar inte bry mej för min hjärna och kropp går på autopilot för att överleva.

blablabla raderar det här hokej tack
hejrå.

okej, jag har en skitbra idé. nästa psykolog jag får ska jag berätta från allra första början vad jag vill att hen gör, så ska jag styra och manipulera männskan till precis vad jag vill. och läkaren med förstås.. till slut ska det låta såhär:
"byt ut min sobril till dextroamfetamin"
"självklart!"
"friskförklara mej"
"absolut!"
mohahahaahahahah sen är jag ute, med mkt roligare droger.
..okej jag kanske ska behålla min sobril ändå, den är bra att ha *beroende*.. men upptill amfetaminen då. + alkohol alltså.
mycket bra idé tycker jag.

1.betydelsefulla relationer
2.viktig uppgift
3.rutiner
4.nåt att göra om dagarna
och ehm nånting mer.......

eh ja det man behöver för att må bra som min förra psykolog snackade om. det va iofs väldigt smart och så..
för ibland mår man dåligt utan att det har hänt nåt och då kanske det är nåt som inte har hänt ist.. ah det va nåt sånt hon sa..det va nog det ända bra hon sa..sen vare samma skit som med den förra..


nu låter det som att jag hatar henne men det gör jag inte. jag gillar bara inte psykologer i allmänhet. dom lyckas alltid ställa så tråkiga, oviktiga frågor till mej. okej jo det är kanske inte så lätt att veta vad dom ska fråga när jag inte säger vad jag vill prata om men ändå. det blir alltid att dom ber mej göra deras jobb ist för dom. "kan inte du säga hur jag ska göra? jag vet inte hur jag ska hjälpa dej" varenda en har sagt så. och varenda en har försökt få mej att skriva ner vad jag tänker ist. det känns ju bara löjligt att sitta och skriva lappar till psykologen som om vi gick i trean. vad gör jag för fel. sen när dom tråkar ut mej så stänger jag av och stänger ute dom och stirrar in i väggen ist som ett annat psykfall. eller på mina skor.. dom är också ganska intressanta faktiskt.. "vart tog du vägen?"  "........" ingen aning.. ingenstans. vad gör jag här? kan inte du bara hålla käften? undra vad jag ska göra sen.. när jag kommer ut härifrån..

"tycker du om att spy?"
"vad hindrar dej från att ta livet av dej?"
"ta dom här tabletterna."
"är du rädd att du har gått upp i vikt?"
"river du dej själv ofta på fingrarna sådär?"*tar tag i händerna*
"vad är viktigt i ditt liv just nu?"
"jag vet inte hur jag ska gå vidare nu"
"är du rädd för att bli tjock?"
"vad har du ätit idag?"
"hur känner du inför din pappa?"
"kan du skriva på det här pappret vad du vill att vi pratar om?"

-"...................................................................................................................................................."




okej. jag är rädd för att öppna mej. och jag känner mej extremt pressad och utsatt när en person jag inte känner sitter och bombarderar mej med personliga frågor. (egentligen kan det lika gärna vara en person jag känner väl.)och därför hinner jag aldrig lära känna människan innan jag "gör slut". jag försöker säga det i början och så och då går det hur bra som helst på första mötet och jag mår bättre när jag går därifrån för att en tyngd lyfts från mina axlar osv. men sen under andra mötet: "vi måste börja prata om sånt som är viktigt så vi kan börja din behandling." men wtf fatta nu att du förstör ALLT om du gör så! men istället blir jag tyst och börjar stirra in i väggen. "mm.." blir mitt konstanta svar ifall jag över huvud taget ger nåt.
*twilightboyyyyyyyyy* jag borde skrika oftare.
konstigt att det är lättare att öppna sej på internet. och för kompisar lite. då vill jag ju iaf.
jag kanske har en personlighetsstörning ändå..





pusshej.

had enough
up yours
sex maggot
misfortune
no way out
gimme shelter
love dolls

~~~~

zackie.
jag önskar det va vi.
for real.

He blew his brains out into the bay
In the state of mind it's my own private suicide
förlåt för alla låttexter och skit. men det är vad som finns i mitt huvud just nu. och vad som passar in på mitt liv och sånt. skitsamma.. så äre.

~~~~

jag hatar hösten. eller nej jag hatar höst/vinterdepressionen..
seriöst, hösten kom bara sådär i år. typ över en natt..
och höstdepressionen kom precis lika snabbt.
den är lite annorlunda än vanlig depression som jag ju har med, alltså hm kan man ha två depressioner samtidigt..? men iaf. jag har kännt mej bättre men nu vare som om allt ljus försvann och jag tog 5 steg bakåt.
jag borde testa ljusbehandling? verkar coolt.
..ångest kom med mörkret också. eller kanske det kommer att kännas bättre och lugnare efter nästa vecka..?
alltså, jag kan känna mej hungrig men jag har aldrig nån matlust. jag orkar inte äta vill inte äta vill inte svälta.
nu ska jag tänka positivt. jag är dålig på det för tillfället. eller jag kanske bara är det alltid..? ingen aning.. men inte längre. nuru. nu. nu..

~~~~

idag sa min mamma att alla bloggar utan bilder i är tråkiga.. äre så?
jag håller inte med. men jag tror inte vi läser samma bloggar hon och jag.

~~~~

ehm.. en grej jag har haft i huvudet länge är att jag inte kan berätta för mina bästa vänner hur jag mår. jag skulle vilja förklara mitt beteende och allt.. men speciellt a, hur ska jag kunna berätta att jag har samma sjukdom som din bror dog av i våras. det var svårt innan det och nu kan jag absolut inte säga nåt.
och det känns som om ingen bryr sej ändå. kanske för att jag är en dålig vän. men det är ju det jag vill förklara och ändå inte och ahjåawgrjödf jag vet inte jag kan inte prata.

hejdå.

serdzsfxtcfxcygvgh vbinhbkjmöknlm
ä,öl öläömlkn jjpibhgj hvcgffghjkohgyuijhktshl
thrsgbkuyhgsahjkitrnheadfbgsnmj,.iu.yk,utjymh
kt,jmnhnm,y.ulöoil.tk,ryjmnhdjmk,yl.uöoil.k,jmtk,yliuyk,ujmk,il.u.,ykjmh
ytk,ufmetdglmhrlknfsoaghetiölfjgtiohfbingklniotrhiohgadjlgnbatroh
kjadfgioaelghioafnbvklnafdkhnatnbödfjnbkltrnoh
fgibnadfklnbtrhjhjapoergjpoanfaigndfklnbvlfdnkagvaöerjhgipåaerjotpykåatjöh
j4oytu5p9iyotguthrlfndgklbetsiyotq4iuqiyqtuyihosdfkjdjbkhthnjdsjldg
dklfsgnbkjiethsbgjnhlegjlkgnfkkjttnj

kkhhietghiolbshjajtrbjihuiyu8o5wuinhjspowjotrön
rthjiotrnhobiyohtrhjibklnghnösrhojsg
hsigniotiyhtwpyjpowjtnjfbgjsngfhw954t945häoihtjtrkorokrkor¨åhyy
¨juölykjgtkjgthgrgfrruiuiutrgtuhjfriosetpoiyhjehlypowi64turhsilgflyl

lknjsgkn.

okej.
vad var det jag skulle skriva nu då? fuck.
varför kan jag inte skriva längre?
ibland när man skriver så funkar det som terapi och det känns bättre när man "fått whatever ur systemet".
det har inte blivit så för mej på väldigt länge så jag tänkte väl försöka skriva mer..
jag tyckte det var jättekul att skriva förut ju. jag hade aldrig under vg i svenska ens.
men nu är det bara tomt, och jag kan inte ens läsa min egen handstil.
allt jag var relativt bra på förut får mej att känna mej misslyckad när jag gör det nuförtiden.
men det är så det funkar, med depression.
"du måste hitta nåt du tycker är kul." men wtf inget är ju kul.
jag känner mej en aning patetisk.

~

säg inte mitt namn
säg inte mitt namn
jag har inte bestämt vem jag är än



mika<3

jag hatar mej.
varför ska jag va så dum i huvet. åhnej! jag fick inte anklaga mej själv.
juste.
jag är värdefull.
HAHA.