bloodynails

jag orkar inte. varför bryr jag mej ens om att skriva ner det här. jag orkar inte. jag orkar inte mer. jag känner mej halvt inne i en psykos varje gång jag är ensam. och annars.. bara som.. att jag har tappat bort mina känslor, mina tankar, som att jag glömt dom.. jag kan inte tänka när nån hör.
jag orkar inte mer. jag orkar inte. jag vill inte bry mej längre. jag vet inte vad det är som gör att jag fortfarande lever.
jag tappar ord.. G gör det med. vi tappar ord och glömmer saker.
"man är så uppäten inuti så inget funkar" sa hon och pekade på sitt hjärta och sen sitt huvud.
jag förstod precis den känslan.
vi förstår.
haha hon sa att om jag ser att det brinner så är det hon som har eldat upp vpm.

mitt bröst gör ont. det känns som att mitt hjärta blöder. bokstavligt. fysiskt.
psykiskt också..

mina tankar upprepar sej.. 
jag önskar att jag aldrig hade fötts
jag 
mår
dåligt
jag mår sämre än dåligt
jag säger alltid att jag är okej men det är inte sant.
att jag är okej betyder bara att jag precis kan fungera.
jag orkar inte mer.
till och med döden känns overklig.

restless heart syndrome
pingviner
pizza
majskolvar
ljus
juice
fiender
drinkar
halmstad
garn
noter
guitar hero
kaktus lime
hästsko
färger
tröjor
självdestruktion
converse
g.l.o.r.i.a
ensam
religon

tragedier
insane
våldtäkter
medicin

glömd
skrik
rock band
fp
psykbryt
per
smärta
gömställe
ruiner
ordning
kontroll
krossat glas
girl interrupted
stenar
vapen
ångest
ninja
orsa
christian

lögner
oscar wilde
näringsdrycker
piano
död

"Personer med borderlinestörning kan vara kvicka och roliga. En del av dem har en ovanlig känslighet för nyanser i relationer med andra och har förmåga till insikt och empati. De har mycket svårt för att stå ut med ensamhet. Deras liv kan vara kaotiskt med förlust av arbeten, avbrutna utbildningar, brutna förlovningar och sjukhusvistelser. Många har varit med om psykisk och fysisk misshandel eller blivit sexuellt utnyttjade under barndomen."

ahja..
är det konstigt att man avbryter utbildningar eller när man mår så dåligt att skolan inte ens finns i ens tankar? det verkar finnas i alla andras tankar.. som om det är världens viktigaste sak att gå till skolan. nej jag tänker fortfarande inte gå till skolan på ett tag än. ursäkta mej för att jag prioriterar min hälsa.
nej jag klarar inte att skaffa jobb just nu heller.
"vad gör du nu då? vad har du framtidsplanerat framöver?"
"inte ett jävla skit"
"ja josefin ska ju på jobbintervju i sthlm på tisdag"
"nämen vilket roligt sammanträffande! det är ju då jag planerar att ta mitt jävla misslyckade liv"


jaja det va inte ens det jag tänkte skriva om.. jag tänkte inte skriva om nånting egentligen för mitt huvud blir tomt när jag tänker på vad jag vill skriva.
jo jag tänkte la berätta att jag pratat massa med G och R (+haft GHturnering med R och hans kompis Ville. första gången jag träffade dom dessutom haha. det första jag gjorde va o vinna också..bör tilläggas.) iaf så bestämdes det att jag skulle ringa till vpm här i stan och få komma och prata med en kurator först för det hade hjälpt R väldigt mkt så jaja sen erbjöd jag mej att komma och hjälpa G med tvättstugan nåra dar senare och så när den dan kom så skulle hon till kyrkogården ist så vi sa att jag skulle komma nästa dag ist men då blev det så jobbigt att hon la in sej på sjukhuset en natt så det blev inte ändå. sen minns jag inte hur många dar det gick innan jag åkte dit. hon skulle iaf ha tvättstugan så hjälpte jag henne med det och hon va stöd när jag ringde vpm. såhär gick det samtalet ungefär(kommer inte ihåg exakt allt men kommer ihåg orden som stack ut liksom)
:

-blablablabla jag skulle vilja ha en kurator tack.
-varför?
-för att ha en hjälp in i vpm igen och prata med nån osv.
-vad är ditt problem då?
-ah depression t.ex..
-vem har satt den diagnosen?
-en psykolog på äs. kommer inte ihåg va hon hette..
-...vad vill du att vi ska hjälpa dej med då?
-.........eh ah depressionen t.ex?
-du är avslutad.
..va?
-du avslutade din behandling här.
-ja men det va ju inte för att jag blev frisk det va ju för att det inte hjälpte mej.
-..du slutade gå hit pga omotivation. så nu är du avslutad. det här är en specialistmottagning du kan inte bara ringa hit.
-...eh okej..? va innebär det? jag ringde ju hit för inte så längesen.
-dom har en kurator på vårdcentralen.
-okej..
-vänd dej dit.
-..okej det ska jag göra. tack så mycket.
(jävla idiotpsykkärring.. men det sa jag ju inte högt, in fact så va jag jävligt artig)


ah sen ringde jag kuratorn på vårdcentralen då och blev omkopplad till en tjej som sa att kuratorn hade slutat för dagen och va ledig nästa dag så ring på torsdag mellan 11 och 16. tack..
sen gick det nåra dar.. eller en vecka drygt. 
så när jag ringde igen; röstbrevlåda full blablabla.
jag tänkte att jag skulle ta med mitt skrivblock med dit förresten eftersom det är så sjukt jobbigt att beskriva hur jag mår och sånt när dom frågar ut en. däri skriver jag ibland sånt som jag skriver här.

ska ringa idag igen kanske. om jag inte sover.
jag vill inte lägga in mej på akuten
dom bältar fast en, drar av en kläderna och tvångsmedicinerar en. speciellt om man är en jobbig patient, dvs borderline.
annars har jag ju funderat på det såklart.
jag är hos mina föräldrar. min pappa går runt och nynnar. jag hatar det.

~~

jag kan inte känna dom varma känslor jag har för något eller någon.
jag har inget att ge.
och om någon uttrycker varma känslor för mej så kan jag inte ta in det.
jag kollade på nån skräckfilm häromdan och mamma frågade hur jag kunde kolla på sånt utan att bli berörd liksom. och så sa hon på skämt att jag är avtrubbad.
..om hon bara visste hur rätt hon har. det är ju inte därför jag gillar skräckfilmer eller nåt men jag är avtrubbad. jag tror inte hon fattar det, jag tror inte hon begriper eller förstår hur jag mår. i bilen med henne sen så frågade hon "mår du inte bra eller?" liksom som en vanlig fråga för jag såg väl lite bedrövlig ut kanske. och jag bara svarade "nej.."
"va är det då?"
jag orkade inte svara på det. jag orkade inte försöka förklara för henne.
typ i våras när jag berättade för henne att jag kanske hade borderline så fick jag som svar; "dom trodde att anna hade borderline men det hade hon inte."
sen va det inget mer med det. vi har inte pratat om det sen dess.
resten av hennes sida av släkten sen..
när min kusin förlovade sej med anna, anorektiker med sår över armarna, självmordbenägen, trasig. sjuk.
fan vilket liv det blev. dom va så sjukt vidriga så jag mår illa av att tänka på det. min kusin va ju värd något mycket bättre! bakom hennes rygg hatade dom henne. för hennes sjukdom.
min kusin älskade henne. för den hon var.
dom kunde inte fatta varför han stannade hos henne, hon va ju absolut inte värd fina, snälla, friska U.
efter ett desperat självmordsförsök berättade min andra kusin för henne att han visste "vad hon höll på med" och han hade minsann berättat för sina barn med "vad hon höll på med!"
shit alltså.. jag vill slå till honom i ansiktet med spisen hon la händerna på.
ahja nu är dom iaf gifta har barn och hon är frisk. och jag förstår att dom flyttade så långt bort dom kunde.
det har gått och går rykten om mej med.. man kan inte berätta nåt för någon. man tappar förtroendet snabbt, för alla.

annars är det en jättetrevlig släkt..

stor som as med..


~~


dom senaste dagarna.. har min bror fyllt 13. och..sen minns jag inte mer. jag skulle vart glad för han, om jag kunde.


hörnet på fästningsmuren där jag brukar sitta. haha, när jag va där med min brorsa så satt han bakom mej och vägrade släppa min tröja men det va kul.. vi såg en chillgubbe

jag ljuger.
men det är bara för att jag inte vet vem jag är. hur ska jag kunna säga sanningen när jag inte vet vad sanningen är? och hur ska jag förklara för någon att jag inte vet "självklara saker"? så jag ljuger. hittar på.

har jag hittat på mej själv? har jag? och betyder det att jag inte existerar? gör det?
bra.


fast jag tror ändå att jag är mej själv. det är jag nog.