bloodynails

det är snart 3 år sen och jag har inte vågat läsa det än.

ingen har sårat mej så mkt som du gjorde varken före eller efter.

vi kände bara varann i 1,5 år och vi var bara sådär nära varann i ett halvår, det är snart 3 år sen vi slutade prata med varandra och jag har inte ens kunnat öppna word-dokumentet med msnkonversationen på 10 wordsidor, där du berättade hur mkt du avskydde mej och fick mej att gråta floder.

och nu ditt svin så beter du dej som om allt är bra mellan oss och undrar hur jag mår och hälsar till mej när du möter min mamma på stan.

varför ska jag ens läsa det jag behöver det inte. det skulle bara påminna mej? eller behöver jag läsa det för att se att jag lagt det bakom mej och kunna gå vidare helt? eftersom jag haft det i bakhuvudet i 3 år kanske jag....

det är förstås inte bara det som fått mej att må så dåligt att jag har fördröjt alla känslor i 3 år. liksom lagt dom på hyllan och inte velat se på dom. suttit passiv och väntat på bättre tider. idiot. men istället sjunkit djupare och djupare.