oh
jag orkar inte. varför bryr jag mej ens om att skriva ner det här. jag orkar inte. jag orkar inte mer. jag känner mej halvt inne i en psykos varje gång jag är ensam. och annars.. bara som.. att jag har tappat bort mina känslor, mina tankar, som att jag glömt dom.. jag kan inte tänka när nån hör.
jag orkar inte mer. jag orkar inte. jag vill inte bry mej längre. jag vet inte vad det är som gör att jag fortfarande lever.
jag tappar ord.. G gör det med. vi tappar ord och glömmer saker.
"man är så uppäten inuti så inget funkar" sa hon och pekade på sitt hjärta och sen sitt huvud.
jag förstod precis den känslan.
vi förstår.
haha hon sa att om jag ser att det brinner så är det hon som har eldat upp vpm.
mitt bröst gör ont. det känns som att mitt hjärta blöder. bokstavligt. fysiskt.
psykiskt också..
mina tankar upprepar sej..
jag önskar att jag aldrig hade fötts
jag
mår
dåligt
jag mår sämre än dåligt
jag säger alltid att jag är okej men det är inte sant.
att jag är okej betyder bara att jag precis kan fungera.
jag orkar inte mer.
till och med döden känns overklig.
det blir inga pussar idag
jag orkar inte mer. jag orkar inte. jag vill inte bry mej längre. jag vet inte vad det är som gör att jag fortfarande lever.
jag tappar ord.. G gör det med. vi tappar ord och glömmer saker.
"man är så uppäten inuti så inget funkar" sa hon och pekade på sitt hjärta och sen sitt huvud.
jag förstod precis den känslan.
vi förstår.
haha hon sa att om jag ser att det brinner så är det hon som har eldat upp vpm.
mitt bröst gör ont. det känns som att mitt hjärta blöder. bokstavligt. fysiskt.
psykiskt också..
mina tankar upprepar sej..
jag önskar att jag aldrig hade fötts
jag
mår
dåligt
jag mår sämre än dåligt
jag säger alltid att jag är okej men det är inte sant.
att jag är okej betyder bara att jag precis kan fungera.
jag orkar inte mer.
till och med döden känns overklig.
shauN säger (02:01):
Show your pain, if she cares, she'll help
pows || säger (02:01):
i'll just get hurt..
shauN säger (02:01):
Show your pain, if she cares, she'll help
pows || säger (02:01):
i'll just get hurt..
det blir inga pussar idag
fall
restless heart syndrome
pingviner
pizza
majskolvar
ljus
juice
fiender
drinkar
halmstad
garn
noter
guitar hero
kaktus lime
hästsko
färger
tröjor
självdestruktion
converse
g.l.o.r.i.a
ensam
religon
pingviner
pizza
majskolvar
ljus
juice
fiender
drinkar
halmstad
garn
noter
guitar hero
kaktus lime
hästsko
färger
tröjor
självdestruktion
converse
g.l.o.r.i.a
ensam
religon
tragedier
insane
våldtäkter
medicin
insane
våldtäkter
medicin
glömd
skrik
rock band
fp
psykbryt
per
smärta
gömställe
ruiner
ordning
kontroll
krossat glas
girl interrupted
stenar
vapen
ångest
ninja
orsa
christian
skrik
rock band
fp
psykbryt
per
smärta
gömställe
ruiner
ordning
kontroll
krossat glas
girl interrupted
stenar
vapen
ångest
ninja
orsa
christian
lögner
oscar wilde
näringsdrycker
piano
död
oscar wilde
näringsdrycker
piano
död
hur länge brusar det?
"Personer med borderlinestörning kan vara kvicka och roliga. En del av dem har en ovanlig känslighet för nyanser i relationer med andra och har förmåga till insikt och empati. De har mycket svårt för att stå ut med ensamhet. Deras liv kan vara kaotiskt med förlust av arbeten, avbrutna utbildningar, brutna förlovningar och sjukhusvistelser. Många har varit med om psykisk och fysisk misshandel eller blivit sexuellt utnyttjade under barndomen."
ahja..
är det konstigt att man avbryter utbildningar eller när man mår så dåligt att skolan inte ens finns i ens tankar? det verkar finnas i alla andras tankar.. som om det är världens viktigaste sak att gå till skolan. nej jag tänker fortfarande inte gå till skolan på ett tag än. ursäkta mej för att jag prioriterar min hälsa.
nej jag klarar inte att skaffa jobb just nu heller.
"vad gör du nu då? vad har du framtidsplanerat framöver?"
"inte ett jävla skit"
"ja josefin ska ju på jobbintervju i sthlm på tisdag"
"nämen vilket roligt sammanträffande! det är ju då jag planerar att ta mitt jävla misslyckade liv"
jaja det va inte ens det jag tänkte skriva om.. jag tänkte inte skriva om nånting egentligen för mitt huvud blir tomt när jag tänker på vad jag vill skriva.
jo jag tänkte la berätta att jag pratat massa med G och R (+haft GHturnering med R och hans kompis Ville. första gången jag träffade dom dessutom haha. det första jag gjorde va o vinna också..bör tilläggas.) iaf så bestämdes det att jag skulle ringa till vpm här i stan och få komma och prata med en kurator först för det hade hjälpt R väldigt mkt så jaja sen erbjöd jag mej att komma och hjälpa G med tvättstugan nåra dar senare och så när den dan kom så skulle hon till kyrkogården ist så vi sa att jag skulle komma nästa dag ist men då blev det så jobbigt att hon la in sej på sjukhuset en natt så det blev inte ändå. sen minns jag inte hur många dar det gick innan jag åkte dit. hon skulle iaf ha tvättstugan så hjälpte jag henne med det och hon va stöd när jag ringde vpm. såhär gick det samtalet ungefär(kommer inte ihåg exakt allt men kommer ihåg orden som stack ut liksom)
:
-blablablabla jag skulle vilja ha en kurator tack.
-varför?
-för att ha en hjälp in i vpm igen och prata med nån osv.
-vad är ditt problem då?
-ah depression t.ex..
-vem har satt den diagnosen?
-en psykolog på äs. kommer inte ihåg va hon hette..
-...vad vill du att vi ska hjälpa dej med då?
-.........eh ah depressionen t.ex?
-du är avslutad.
..va?
-du avslutade din behandling här.
-ja men det va ju inte för att jag blev frisk det va ju för att det inte hjälpte mej.
-..du slutade gå hit pga omotivation. så nu är du avslutad. det här är en specialistmottagning du kan inte bara ringa hit.
-...eh okej..? va innebär det? jag ringde ju hit för inte så längesen.
-dom har en kurator på vårdcentralen.
-okej..
-vänd dej dit.
-..okej det ska jag göra. tack så mycket.
(jävla idiotpsykkärring.. men det sa jag ju inte högt, in fact så va jag jävligt artig)
ah sen ringde jag kuratorn på vårdcentralen då och blev omkopplad till en tjej som sa att kuratorn hade slutat för dagen och va ledig nästa dag så ring på torsdag mellan 11 och 16. tack..
sen gick det nåra dar.. eller en vecka drygt.
så när jag ringde igen; röstbrevlåda full blablabla.
jag tänkte att jag skulle ta med mitt skrivblock med dit förresten eftersom det är så sjukt jobbigt att beskriva hur jag mår och sånt när dom frågar ut en. däri skriver jag ibland sånt som jag skriver här.
ska ringa idag igen kanske. om jag inte sover.
jag vill inte lägga in mej på akuten
dom bältar fast en, drar av en kläderna och tvångsmedicinerar en. speciellt om man är en jobbig patient, dvs borderline.
annars har jag ju funderat på det såklart.
jag är hos mina föräldrar. min pappa går runt och nynnar. jag hatar det.
~~
jag kan inte känna dom varma känslor jag har för något eller någon.
jag har inget att ge.
och om någon uttrycker varma känslor för mej så kan jag inte ta in det.
jag kollade på nån skräckfilm häromdan och mamma frågade hur jag kunde kolla på sånt utan att bli berörd liksom. och så sa hon på skämt att jag är avtrubbad.
..om hon bara visste hur rätt hon har. det är ju inte därför jag gillar skräckfilmer eller nåt men jag är avtrubbad. jag tror inte hon fattar det, jag tror inte hon begriper eller förstår hur jag mår. i bilen med henne sen så frågade hon "mår du inte bra eller?" liksom som en vanlig fråga för jag såg väl lite bedrövlig ut kanske. och jag bara svarade "nej.."
"va är det då?"
jag orkade inte svara på det. jag orkade inte försöka förklara för henne.
typ i våras när jag berättade för henne att jag kanske hade borderline så fick jag som svar; "dom trodde att anna hade borderline men det hade hon inte."
sen va det inget mer med det. vi har inte pratat om det sen dess.
resten av hennes sida av släkten sen..
när min kusin förlovade sej med anna, anorektiker med sår över armarna, självmordbenägen, trasig. sjuk.
fan vilket liv det blev. dom va så sjukt vidriga så jag mår illa av att tänka på det. min kusin va ju värd något mycket bättre! bakom hennes rygg hatade dom henne. för hennes sjukdom.
min kusin älskade henne. för den hon var.
dom kunde inte fatta varför han stannade hos henne, hon va ju absolut inte värd fina, snälla, friska U.
efter ett desperat självmordsförsök berättade min andra kusin för henne att han visste "vad hon höll på med" och han hade minsann berättat för sina barn med "vad hon höll på med!"
shit alltså.. jag vill slå till honom i ansiktet med spisen hon la händerna på.
ahja nu är dom iaf gifta har barn och hon är frisk. och jag förstår att dom flyttade så långt bort dom kunde.
det har gått och går rykten om mej med.. man kan inte berätta nåt för någon. man tappar förtroendet snabbt, för alla.
annars är det en jättetrevlig släkt..
ahja..
är det konstigt att man avbryter utbildningar eller när man mår så dåligt att skolan inte ens finns i ens tankar? det verkar finnas i alla andras tankar.. som om det är världens viktigaste sak att gå till skolan. nej jag tänker fortfarande inte gå till skolan på ett tag än. ursäkta mej för att jag prioriterar min hälsa.
nej jag klarar inte att skaffa jobb just nu heller.
"vad gör du nu då? vad har du framtidsplanerat framöver?"
"inte ett jävla skit"
"ja josefin ska ju på jobbintervju i sthlm på tisdag"
"nämen vilket roligt sammanträffande! det är ju då jag planerar att ta mitt jävla misslyckade liv"
jaja det va inte ens det jag tänkte skriva om.. jag tänkte inte skriva om nånting egentligen för mitt huvud blir tomt när jag tänker på vad jag vill skriva.
jo jag tänkte la berätta att jag pratat massa med G och R (+haft GHturnering med R och hans kompis Ville. första gången jag träffade dom dessutom haha. det första jag gjorde va o vinna också..bör tilläggas.) iaf så bestämdes det att jag skulle ringa till vpm här i stan och få komma och prata med en kurator först för det hade hjälpt R väldigt mkt så jaja sen erbjöd jag mej att komma och hjälpa G med tvättstugan nåra dar senare och så när den dan kom så skulle hon till kyrkogården ist så vi sa att jag skulle komma nästa dag ist men då blev det så jobbigt att hon la in sej på sjukhuset en natt så det blev inte ändå. sen minns jag inte hur många dar det gick innan jag åkte dit. hon skulle iaf ha tvättstugan så hjälpte jag henne med det och hon va stöd när jag ringde vpm. såhär gick det samtalet ungefär(kommer inte ihåg exakt allt men kommer ihåg orden som stack ut liksom)
:
-blablablabla jag skulle vilja ha en kurator tack.
-varför?
-för att ha en hjälp in i vpm igen och prata med nån osv.
-vad är ditt problem då?
-ah depression t.ex..
-vem har satt den diagnosen?
-en psykolog på äs. kommer inte ihåg va hon hette..
-...vad vill du att vi ska hjälpa dej med då?
-.........eh ah depressionen t.ex?
-du är avslutad.
..va?
-du avslutade din behandling här.
-ja men det va ju inte för att jag blev frisk det va ju för att det inte hjälpte mej.
-..du slutade gå hit pga omotivation. så nu är du avslutad. det här är en specialistmottagning du kan inte bara ringa hit.
-...eh okej..? va innebär det? jag ringde ju hit för inte så längesen.
-dom har en kurator på vårdcentralen.
-okej..
-vänd dej dit.
-..okej det ska jag göra. tack så mycket.
(jävla idiotpsykkärring.. men det sa jag ju inte högt, in fact så va jag jävligt artig)
ah sen ringde jag kuratorn på vårdcentralen då och blev omkopplad till en tjej som sa att kuratorn hade slutat för dagen och va ledig nästa dag så ring på torsdag mellan 11 och 16. tack..
sen gick det nåra dar.. eller en vecka drygt.
så när jag ringde igen; röstbrevlåda full blablabla.
jag tänkte att jag skulle ta med mitt skrivblock med dit förresten eftersom det är så sjukt jobbigt att beskriva hur jag mår och sånt när dom frågar ut en. däri skriver jag ibland sånt som jag skriver här.
ska ringa idag igen kanske. om jag inte sover.
jag vill inte lägga in mej på akuten
dom bältar fast en, drar av en kläderna och tvångsmedicinerar en. speciellt om man är en jobbig patient, dvs borderline.
annars har jag ju funderat på det såklart.
jag är hos mina föräldrar. min pappa går runt och nynnar. jag hatar det.
~~
jag kan inte känna dom varma känslor jag har för något eller någon.
jag har inget att ge.
och om någon uttrycker varma känslor för mej så kan jag inte ta in det.
jag kollade på nån skräckfilm häromdan och mamma frågade hur jag kunde kolla på sånt utan att bli berörd liksom. och så sa hon på skämt att jag är avtrubbad.
..om hon bara visste hur rätt hon har. det är ju inte därför jag gillar skräckfilmer eller nåt men jag är avtrubbad. jag tror inte hon fattar det, jag tror inte hon begriper eller förstår hur jag mår. i bilen med henne sen så frågade hon "mår du inte bra eller?" liksom som en vanlig fråga för jag såg väl lite bedrövlig ut kanske. och jag bara svarade "nej.."
"va är det då?"
jag orkade inte svara på det. jag orkade inte försöka förklara för henne.
typ i våras när jag berättade för henne att jag kanske hade borderline så fick jag som svar; "dom trodde att anna hade borderline men det hade hon inte."
sen va det inget mer med det. vi har inte pratat om det sen dess.
resten av hennes sida av släkten sen..
när min kusin förlovade sej med anna, anorektiker med sår över armarna, självmordbenägen, trasig. sjuk.
fan vilket liv det blev. dom va så sjukt vidriga så jag mår illa av att tänka på det. min kusin va ju värd något mycket bättre! bakom hennes rygg hatade dom henne. för hennes sjukdom.
min kusin älskade henne. för den hon var.
dom kunde inte fatta varför han stannade hos henne, hon va ju absolut inte värd fina, snälla, friska U.
efter ett desperat självmordsförsök berättade min andra kusin för henne att han visste "vad hon höll på med" och han hade minsann berättat för sina barn med "vad hon höll på med!"
shit alltså.. jag vill slå till honom i ansiktet med spisen hon la händerna på.
ahja nu är dom iaf gifta har barn och hon är frisk. och jag förstår att dom flyttade så långt bort dom kunde.
det har gått och går rykten om mej med.. man kan inte berätta nåt för någon. man tappar förtroendet snabbt, för alla.
annars är det en jättetrevlig släkt..
stor som as med..
~~
dom senaste dagarna.. har min bror fyllt 13. och..sen minns jag inte mer. jag skulle vart glad för han, om jag kunde.
hörnet på fästningsmuren där jag brukar sitta. haha, när jag va där med min brorsa så satt han bakom mej och vägrade släppa min tröja men det va kul.. vi såg en chillgubbe
~~
dom senaste dagarna.. har min bror fyllt 13. och..sen minns jag inte mer. jag skulle vart glad för han, om jag kunde.
hörnet på fästningsmuren där jag brukar sitta. haha, när jag va där med min brorsa så satt han bakom mej och vägrade släppa min tröja men det va kul.. vi såg en chillgubbe
identitetsdiffusion?
jag ljuger.
men det är bara för att jag inte vet vem jag är. hur ska jag kunna säga sanningen när jag inte vet vad sanningen är? och hur ska jag förklara för någon att jag inte vet "självklara saker"? så jag ljuger. hittar på.
har jag hittat på mej själv? har jag? och betyder det att jag inte existerar? gör det?
bra.
fast jag tror ändå att jag är mej själv. det är jag nog.
men det är bara för att jag inte vet vem jag är. hur ska jag kunna säga sanningen när jag inte vet vad sanningen är? och hur ska jag förklara för någon att jag inte vet "självklara saker"? så jag ljuger. hittar på.
har jag hittat på mej själv? har jag? och betyder det att jag inte existerar? gör det?
bra.
fast jag tror ändå att jag är mej själv. det är jag nog.
The light in the dark shines on his face.
mina overklighetskänslor... det känns som att min bubbla har rivits sönder lite och jag kan se ut... när jag höll upp min hand framför mej så blev det plötsligt så klart att det var min hand och jag kunde se den helt tydligt.. och jag blev så självmedveten.. sjukt ovant och skumt... när jag försöker hålla kvar vid verkligheten så försvinner den och när jag försöker hålla mej kvar i min trygga bubbla så går den sönder. overklighet, verklighet, overklighet, verklighet.. overklighet. det känns så konstigt och ovant, verkligheten alltså. men ändå som att man kan se klart. allt blir tydligt, fokuserat, klart. sen blir synen otydlig igen och jag försvinner inåt.
jag vill inte må bättre. jag vill må sämre. varför vill jag det? egentligen vill jag väl må bättre. men när möjligheten kommer så backar jag. jag vet inte varför och kan inte beskriva känslan. det är svårt i alla fall men den här känslan är bara skitsvår.. skuld..? skam..? behov..? rädsla..?
hur känns det förresten att vara frisk? jag har totalglömt.
Your scissorhands
cut me up
You make me pale
with bloody nails
But broken hearts won't heal
mina overklighetskänslor... det känns som att min bubbla har rivits sönder lite och jag kan se ut... när jag höll upp min hand framför mej så blev det plötsligt så klart att det var min hand och jag kunde se den helt tydligt.. och jag blev så självmedveten.. sjukt ovant och skumt... när jag försöker hålla kvar vid verkligheten så försvinner den och när jag försöker hålla mej kvar i min trygga bubbla så går den sönder. overklighet, verklighet, overklighet, verklighet.. overklighet. det känns så konstigt och ovant, verkligheten alltså. men ändå som att man kan se klart. allt blir tydligt, fokuserat, klart. sen blir synen otydlig igen och jag försvinner inåt.
jag vill inte må bättre. jag vill må sämre. varför vill jag det? egentligen vill jag väl må bättre. men när möjligheten kommer så backar jag. jag vet inte varför och kan inte beskriva känslan. det är svårt i alla fall men den här känslan är bara skitsvår.. skuld..? skam..? behov..? rädsla..?
hur känns det förresten att vara frisk? jag har totalglömt.
jag har stått emot så länge också men fick en spontan impuls. och skar.
Your scissorhands
cut me up
You make me pale
with bloody nails
But broken hearts won't heal
zelda<3
jag och G ska träffas och gå och fika eller nåt och prata om vpm falkenberg och sådär. och förbereda vad jag ska säga och sånt. för eftersom jag inte hör dit kommer dom inte prioritera mej och så kommer dom ju vara ifrågasättande idioter som vanligt så jag måste ha bra argument och förbereda mej bra. sen kommer det la ta 10000000 år innan man får komma dit men.. G sa att jag kanske skulle försöka fixa ett möte med nån där istället för att ta det på telefon och visst men då får hon följa med.. jag t.o.m drömde om det inatt, att jag åkte dit eller till nåt sånt ställe va det iaf och min mamma var där och ville inte hjälpa mej utan viftade bort min sjukdom som vanligt. men det var andra där som var snälla iaf.. och en kattunge...
jag vill ha ut min journal men det är så himla krångligt.. men det står säkert bara en massa skit i den.
jag har tänkt en massa på sistone.. men inte kommit fram till nåt svar. varför det är så svårt att säga eller tänka ens ordet pappa. och varför det tar så lång tid att sluta älska en förälder. varför jag är som jag är och hur länge jag har varit det.. blablabla..
jag gillar inte det nyare namnet för borderline. jag vill inte tänka på att jag skulle vara emotionellt instabil, är jag det? det är inte jag liksom.. eller är det? hur ska jag veta det när jag inte ens vet vem jag är, när jag kollar i spegeln ser jag inte mej själv. det enda jag kan göra är att försöka minnas hur jag har varit förr men det är inte heller så lätt.
jag tycker om ordet borderline.. det passar bättre.
jag och G ska träffas och gå och fika eller nåt och prata om vpm falkenberg och sådär. och förbereda vad jag ska säga och sånt. för eftersom jag inte hör dit kommer dom inte prioritera mej och så kommer dom ju vara ifrågasättande idioter som vanligt så jag måste ha bra argument och förbereda mej bra. sen kommer det la ta 10000000 år innan man får komma dit men.. G sa att jag kanske skulle försöka fixa ett möte med nån där istället för att ta det på telefon och visst men då får hon följa med.. jag t.o.m drömde om det, att jag åkte dit eller till nåt sånt ställe va det iaf och min mamma var där och ville inte hjälpa mej utan viftade bort min sjukdom som vanligt. men det var andra där som var snälla iaf.. och en kattunge...
jag vill ha ut min journal men det är så himla krångligt.. men det står säkert bara en massa skit i den.
jag har tänkt en massa på sistone.. men inte kommit fram till nåt svar. varför det är så svårt att säga eller tänka ens ordet pappa. och varför det tar så lång tid att sluta älska en förälder. varför jag är som jag är och hur länge jag har varit det.. blablabla..
jag gillar inte det nyare namnet för borderline. jag vill inte tänka på att jag skulle vara emotionellt instabil, är jag det? det är inte jag liksom.. eller är det? hur ska jag veta det när jag inte ens vet vem jag är, när jag kollar i spegeln ser jag inte mej själv. det enda jag kan göra är att försöka minnas hur jag har varit förr men det är inte heller så lätt.
jag tycker om ordet borderline.. det passar bättre.
jaja.
usch min mor och hennes familj kände honom förr, som våldtog och mördade sin handikappade maka i bua. mamma sa att han va creepy..
jag behöver ett nytt zeldaspel! ._.
asså
jag säger ju det?! cp..
pow
hääj.. idag fyller eve 16 så grattis till henne kei <3
jag skulle kommit och gett dej en present om jag kunnat :*
bäbben slickar på soffan.. och juste hon fyllde 1 år i tisdags, hon fick en orange gosekatt och en godisboll som hon ska få ut godiset ur liksom.. juste ska kanske lägga ut en bild också men ah.. måste lägga in i datorn först..
nu ska vi kolla på hedwig and the angry inch<3 för typ 3dje gången eller nåt.. den är awesome!
puss
jag skulle kommit och gett dej en present om jag kunnat :*
bäbben slickar på soffan.. och juste hon fyllde 1 år i tisdags, hon fick en orange gosekatt och en godisboll som hon ska få ut godiset ur liksom.. juste ska kanske lägga ut en bild också men ah.. måste lägga in i datorn först..
nu ska vi kolla på hedwig and the angry inch<3 för typ 3dje gången eller nåt.. den är awesome!
puss
cp
näj, vad är detta för aarg musiik?
OMFG Gullan kommer till vallarna ikväll!!!!!!!!
Gullan
^lyssna^
jag va på stan i lördags och det va så sjukt packat alltså som det inte har vart nångång förr kanske.
70% är turister <3
...fucking carl schulman bodde i bua när han va liten. det kan fan få vilken hallänning som helst att vilja hänga sej..
nej men ehm.. det va bara det. tror jag..
puss
OMFG Gullan kommer till vallarna ikväll!!!!!!!!
Gullan
^lyssna^
jag va på stan i lördags och det va så sjukt packat alltså som det inte har vart nångång förr kanske.
70% är turister <3
...fucking carl schulman bodde i bua när han va liten. det kan fan få vilken hallänning som helst att vilja hänga sej..
nej men ehm.. det va bara det. tror jag..
puss
man känner sej lite starkare när man vänder det till ilska.
jag är så emo idag. jag har suttit i ett hörN och lipat. vissa dar är såhär, humörsvängningar och hjälplöshet <3
det känns inte över huvud taget att jag är 20, i två meningar, dels för att jag är så avtrubbad och nere att jag inte kan känna glädje över det, när jag fyllde 18 såg jag iaf fram emot det och kunde vara glad, och också för att alla behandlar mej som om jag vore 10 år yngre. jag hatar det här. jag vill bo själv, jag vill klara att bo själv. för när jag tänker på hur det skulle gå så känner jag mej ganska så misslyckad, fast det inte är mitt fel. jag kan inte laga mat, alltså verkligen inte, på riktigt. ani kan göra sjukt god mat av vilka rester som helst, på nolltid, och hon lagar alltid mat åt mej när jag är hos henne, men om jag skulle försöka själv så skulle det bara bli en svart sörja av det, seriöst alltså. så jag skulle antagligen leva av flingor om jag bodde själv, kanske nudlar ibland om jag orkar resa mej upp och laga nåt. sen skulle jag sitta vid datorn eller tvn, eller tvspel för att tiden ska gå, hela tiden. om jag bara har en skärm framför mej så behöver jag inte tänka på verkligheten, och om det är nåt bra på skärmen så kan jag glömma allt annat helt. jag skulle glömma alla känslor och måsten och jag skulle glömma att äta och att duscha och att sova och att gå ut och att prata med folk. jag skulle bli totalt isolerad och otrevlig och osocial. ibland skulle jag la gå ut såklart för att handla sånt jag behöver, lite mat och alkohol. ja, jag skulle dricka för mej själv, ofta med. och om jag hade bäbben så skulle jag gå ut och gå bara för hennes skull, när jag orkar. jag skulle samla på mej tabletter och så med. bara för säkerhets skull. som en nödutgång, man har den ju bara ifall att.
det där med mat igen. mat mat mat. även om jag har en tallrik med mat precis framför mej så kan jag sitta och bara stirra på den, utan att röra den. och jag struntar helt i om magen kurrar. och om jag tar en tugga så känner jag inte smaken heller, även om det är mat som jag tycker om.
dissociation. ibland hatar jag det ibland älskar jag det. speciellt om jag blundar så kan jag hamna på en äng, och ligga i det höga gräset och blommorna och jag kan känna solen och värmen och den där sommarkänslan. sen, plötsligt, är jag tillbaks på det här hotfulla gråa stället. och allt är dämpat och grått. det är som att falla tillbaks ner på jorden, på ett ögonblick.
och när nån idiot ropar tillbaks en, säger ens namn igen, högre och högre och HÖGRE. tills man är tillbaks, och känner sej så dum. för man måste ju ha verkat lite weird. jag blev döv och blind en stund, ursäkta.. vad pratade du om? döv, blind och dum.
men för det mesta är jag ingenstans, orörlig och med blicken fastklistrad i ett tunnelseende.
ibland är jag tillbaks i en gammal känsla och ögonblick som jag inte vill tänka på. och ibland är jag ingenstans eller inuti med bara en enda känsla och tanke; dumhet, jävla dumhuve, jävla misslyckade idiot, förlorare, vad håller du på med, snap out of it, weirdo. men det är inte bara mina tankar, det är personen som sitter mitt emot mej som tänker så om mej mest.
till sist kommer det gå precis dit det ser ut att gå. en ensam boderline, alla med lite kunskap vet väl hur det slutar.
jag är så emo idag. jag har suttit i ett hörN och lipat. vissa dar är såhär, humörsvängningar och hjälplöshet <3
det känns inte över huvud taget att jag är 20, i två meningar, dels för att jag är så avtrubbad och nere att jag inte kan känna glädje över det, när jag fyllde 18 såg jag iaf fram emot det och kunde vara glad, och också för att alla behandlar mej som om jag vore 10 år yngre. jag hatar det här. jag vill bo själv, jag vill klara att bo själv. för när jag tänker på hur det skulle gå så känner jag mej ganska så misslyckad, fast det inte är mitt fel. jag kan inte laga mat, alltså verkligen inte, på riktigt. ani kan göra sjukt god mat av vilka rester som helst, på nolltid, och hon lagar alltid mat åt mej när jag är hos henne, men om jag skulle försöka själv så skulle det bara bli en svart sörja av det, seriöst alltså. så jag skulle antagligen leva av flingor om jag bodde själv, kanske nudlar ibland om jag orkar resa mej upp och laga nåt. sen skulle jag sitta vid datorn eller tvn, eller tvspel för att tiden ska gå, hela tiden. om jag bara har en skärm framför mej så behöver jag inte tänka på verkligheten, och om det är nåt bra på skärmen så kan jag glömma allt annat helt. jag skulle glömma alla känslor och måsten och jag skulle glömma att äta och att duscha och att sova och att gå ut och att prata med folk. jag skulle bli totalt isolerad och otrevlig och osocial. ibland skulle jag la gå ut såklart för att handla sånt jag behöver, lite mat och alkohol. ja, jag skulle dricka för mej själv, ofta med. och om jag hade bäbben så skulle jag gå ut och gå bara för hennes skull, när jag orkar. jag skulle samla på mej tabletter och så med. bara för säkerhets skull. som en nödutgång, man har den ju bara ifall att.
det där med mat igen. mat mat mat. även om jag har en tallrik med mat precis framför mej så kan jag sitta och bara stirra på den, utan att röra den. och jag struntar helt i om magen kurrar. och om jag tar en tugga så känner jag inte smaken heller, även om det är mat som jag tycker om.
dissociation. ibland hatar jag det ibland älskar jag det. speciellt om jag blundar så kan jag hamna på en äng, och ligga i det höga gräset och blommorna och jag kan känna solen och värmen och den där sommarkänslan. sen, plötsligt, är jag tillbaks på det här hotfulla gråa stället. och allt är dämpat och grått. det är som att falla tillbaks ner på jorden, på ett ögonblick.
och när nån idiot ropar tillbaks en, säger ens namn igen, högre och högre och HÖGRE. tills man är tillbaks, och känner sej så dum. för man måste ju ha verkat lite weird. jag blev döv och blind en stund, ursäkta.. vad pratade du om?
döv, blind och dum.
döv, blind och dum.
men för det mesta är jag ingenstans, orörlig och med blicken fastklistrad i ett tunnelseende.
ibland är jag tillbaks i en gammal känsla och ögonblick som jag inte vill tänka på. och ibland är jag ingenstans eller inuti med bara en enda känsla och tanke; dumhet, jävla dumhuve, jävla misslyckade idiot, förlorare, vad håller du på med, snap out of it, weirdo. men det är inte bara mina tankar, det är personen som sitter mitt emot mej som tänker så om mej mest.
till sist kommer det gå precis dit det ser ut att gå. en ensam borderline, alla med lite kunskap vet väl hur det slutar.
nanananananananahatmaaan
idag fick jag sova hur länge jag ville för att jag jobbat så mkt hela veckan och somnat på lunchen och sånt..
jag vaknade nångång av att bäbisen knackade på min dörr, alltså för att jag tagit hand om henne sen hon var en pytteliten valp så är jag nu typ som föräldrar som vaknar av minsta lilla pip från sin unge, alltså så fort jag hör henne vaknar jag, fast inte av andra ljud..
iaf, sen somnade jag om och sov till 16 för då drömde jag, inte en mardröm direkt för såna tycker jag om, men en hatdröm kanske man kan säga. alltså direkt i samma sekund jag vaknade så tänkte jag det va bara en dröm, fast var upprörd en stund och började förknippa hatdrömmen med borås.. (alla varbergare hatar borås.. jag känner flera snälla boråsare så det är inte det men det har nåt med turister att göra.. som förra sommaren så råkade jag hamna mitt i ett turiststim av typ 30 boråsare, som kom rakt emot mej när jag gick åt motsatt håll i hamnen, och seriöst det va det läskigaste mest weirda jag vart med om, mina armar åkte upp i skyddsställning automatiskt.) ehh vart va jag.. juste. alltså ja vänta ska bara valpenblablarctyvub tejpipälsennnnnnn!!!!!!!!!!!
iaf, sen somnade jag om och sov till 16 för då drömde jag, inte en mardröm direkt för såna tycker jag om, men en hatdröm kanske man kan säga. alltså direkt i samma sekund jag vaknade så tänkte jag det va bara en dröm, fast var upprörd en stund och började förknippa hatdrömmen med borås.. (alla varbergare hatar borås.. jag känner flera snälla boråsare så det är inte det men det har nåt med turister att göra.. som förra sommaren så råkade jag hamna mitt i ett turiststim av typ 30 boråsare, som kom rakt emot mej när jag gick åt motsatt håll i hamnen, och seriöst det va det läskigaste mest weirda jag vart med om, mina armar åkte upp i skyddsställning automatiskt.) ehh vart va jag.. juste. alltså ja vänta ska bara valpenblablarctyvub tejpipälsennnnnnn!!!!!!!!!!!
iaf.
wherethefuck..
juste! zack hade gått upp innan och så men när jag vaknade va han jämte mej ändå <33
ehm alltså ibland blir jag helt övertygad om saker, speciellt vissa saker då, och det suger att inte veta om det är på riktigt eller om det bara är i mitt huvud. det ingår i borderline att vara paranoid ibland.. speciellt om vissa saker, men det ska vi inte gå in på nu.. men det är sjukt jobbigt. jag tror det va därifrån hatdrömmen kom, eller jag vet det, kanske.. iaf skönt att det bara va en dröm..förhoppningsvis.. nej jag tänker inte säga va jag drömde förresten.. det här blir mkt mer som en dagbok än en blogg ibland..
kanske ska träffa frida på tisdag eller onsdag för då kommer hon till varberg.. och så ska jag till ikea imorrn eller nångång.. det finns så sjukt goda chokladbakelser där!! det är inte därför jag ska dit men ändå.. man brukar fika lite med..
jag orkar inte tänka på mer saker nu men mwåh, jaja..
pusshej
xctfgvyubhlj
jag HATAAR åska ><
och jag tål nog inte hårt arbete, inte värme heller, för vi tapetserar om där nere nu och så måste jag dra bort den gamla tapeten i den här värmen och allt asså jag dör nästan. det är så sjukt mkt jobbigare än man tror, bara så ni vet.
och glöm inte stressen, och ångesten. så fort nåt är annorlunda, främmande, nytt, får jag ångest över det. men jag vill ju att saker ska vara annorlunda. idiotiskt jag vet.
och vpm svarar inte såklart men ska försöka i morrnförmidda eller nåt..igen..
gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah jag blir galen snart. om jag inte redan är det.
föräldrar.
min mamma är underbar men hon har aldrig haft nån psykisk sjukdom. det finns bara en person som förstår mej och det är min pianolärare, hon är min ängel och om hon tar livet av sej så följer jag efter.
min pappa är hemsk och han har definitivt, obehandlad, psykisk sjukdom. min största rädsla är och har alltid vart, att jag ska bli som honom. folk har alltid sagt att vi är lika.
ibland är döden en så trygg tanke.
min mamma är underbar men hon har aldrig haft nån psykisk sjukdom. det finns bara en person som förstår mej och det är min pianolärare, hon är min ängel och om hon tar livet av sej så följer jag efter.
min pappa är hemsk och han har definitivt, obehandlad, psykisk sjukdom. en gång när jag va sju, sparkade han mej så hårt att jag lyfte från golvet. min största rädsla är och har alltid vart, att jag ska bli som honom. folk har alltid sagt att vi är lika.
ibland är döden en så trygg tanke.
full steam spacemachine
det är alltid början som är svårast..
jag vill...
jag vill sova.. jag vill ta 10000 sömntabletter och bara sova lite.. bara en stund.. bara göra nåt.. inget allvarligt, bara nåt. så att nåt händer. eller så.. jag vet inte.
när jag blir ledsen blir jag ofta arg istället..
och sårar folk.
åh, jag vet inte.. jag kan liksom inte.. tänka.
och jag vill bara sova, försvinna. det skulle va som att bli fri liksom.. det är en så skön, trygg tanke att bara...dö.
orka
jag orkar inte.. kan lika gärna gå och lägga mej igen. inte konstigt att man blir självmordsbenägen på sommaren.
har ingen att gå ner till havet med ju. jag har inte pratat med L på över ett år nu. och jag tror anni är sur på mej eller nåt.
hon har ändå ingen tid för mej..
ingen zack..
och när jag va nere vid vallgraven typ, så va mitt gamla kompisgäng där och jag hörde liksom att dom sa mitt namn, till varann då, för dom såg mej ju, men jag orkade inte ens kolla på dom.. jag bara låtsades som att jag inte såg dom.. jag vet inte varför egentligen.. eller jo för att jag är dum i huvudet kanske.
jag ska ringa G.. nån dag.
och så juste ska ringa till vpm också... dom kommer ändå inte svara.
orka. nu ska jag gå och duscha iaf.
hejdå.
(förr grät jag alltid i hans famn.. nu gråter jag ensam.
han är den enda jag kunnat slappna av hos totalt.. där jag kännt mej trygg..
han fanns inte.. men han fanns där för mej.)
jag orkar inte.. kan lika gärna gå och lägga mej igen. inte konstigt att man blir självmordsbenägen på sommaren.
har ingen att gå ner till havet med ju. jag har inte pratat med L på över ett år nu. och jag tror anni är sur på mej eller nåt.
hon har ändå ingen tid för mej..
ingen zack..
och när jag va nere vid vallgraven typ, så va mitt gamla kompisgäng där och jag hörde liksom att dom sa mitt namn, till varann då, för dom såg mej ju, men jag orkade inte ens kolla på dom.. jag bara låtsades som att jag inte såg dom.. jag vet inte varför egentligen.. eller jo för att jag är dum i huvudet kanske.
jag ska ringa G.. nån dag.
och så juste ska ringa till vpm också... dom kommer ändå inte svara.
orka. nu ska jag gå och duscha iaf.
hejdå.
cfvlbjoöjkn
maaah nu ska jag sova och klockan är inte ens 19 än
gonatt.
jag hatar alla idag. så mycket så jag kan gråta.
jag va hos doktorn och jag har iaf inte halsfluss så jag slipper äcklig medicin.
jag va hos doktorn och jag har iaf inte halsfluss så jag slipper äcklig medicin.
jag ligger i sängen så gonatt.
